Ankeboter

Några ankeboter (anekdoter) av varierande sanningsgrad. Alla med bra Chalmershistorier är högst välkomna att bidra, mejla gärna Webbansvarig. Sidan inleds med allmänna Chalmersankeboter för att sedan övergå till mer personliga berättelser av 255:or.

Innehåll

Ankeboter ur historien

Chalmersankeboter som har förts ned genom generationerna i tal eller skrift.

Dr. Mombasa

Dr. Mombasa (1943-2018) är ett välkänt namn i hela studentorkestersverige. Han var medlem i Alliancen, och har gett upphov till många ankeboter.

Kenneth Aalborg [en karaktär ur Galenskaparnas sketch "inte bara glögg"] är baserad på ingen mindre än studentorkesterlegenden Dr. Mombasa! Tv-versionen av sketchen är dessutom inspelad i dennes kök, en plats som många studentmusiker besökt och som bland annat har beskrivits som "det äckligaste jag har sett". Doktorns villkor för att upplåta sitt kök till inspelningen ska ha varit att det skulle vara riktig sprit i flaskorna. Tre tagningar gjordes. Den första var inte bra och i den tredje var Rippe helt enkelt för full, så det är den andra som blivit legendarisk.

[…]

1973 var det dags att återuppta studierna. […] Efter ett inköp av kurslitteratur gick Anders [Dr. Mombasas riktiga namn] ner till Scrubben (Alliancens tillhåll) och träffade en kompis som frågade
– Tjena Anders, ska du med till Finland? Vi åker om en timme.
– Visst, vad ska jag ta med?
– Brännvin och en tandborste räcker väl.
Anders kilade hem efter fracken, men hittade inga frackbyxor. Det fick bli kortbyxor. Det var kallt ute, så huvudbonad passade bra. Det blev tropikhjälm. Tandborsten var en meterlång reklamtandborste. Brännvinsflaskan fick plats i skaftet. Väl framme i Finland var det jättekallt! Lyckligtvis bjöd Alexanderbandet, som var värdorkester, på varm blåbärssoppa och Koskenkorva. En Axelbandit fick syn på Anders och sade:
– Doctor Mombasa, I presume?
Och på den vägen är det.

[…]

Alliancen åker på turné till Mallorca 1975. Dr. Mombasa dyker upp till bagagekontrollen med ett bagage bestående av slagborrmaskin, handverktyg, saxar, tejprullar, spritpennor, papper och lim, engångskläder för ett helt kirurgteam, kikare med brännvin i, kikare utan brännvin i, skidor, stavar, alliancestandaret och en massa annan bröte som spretar åt alla håll. Störst succé gör en gammal telefonlur som sprutar måttligt fräscht äkta fickljummet brännvin när man klämmer på en gummiblåsa i andra änden av sladden (i doktorns ficka).

Under Alliancens 40-årsjubileum 1983 framträder Dr. Mombasa under Beer Barrel Polka iklädd endast en tunna. Han bjuder på öl ur en kran placerad på tunnan i pelvishöjd. Under strofen "—roooll out the barrel" rullas han ut från scenen, med fötterna mot publiken!

Under SOF 1982 brann SOF-baracken ner. Morgonen därpå grillade Dr. Mombasa korv över glöden.

[…]

Dr. Mombasa deltog alltid i det årliga brännvinskriget mellan Sverige och Finland. Kriget handlar om att dricka mest brännvin. Dagen efter kommer ingen ihåg vem som vann, så man måste alltid kriga om följande år.

– Studentorkesterhistoria

Läs gärna ursprungsartikeln för ännu fler ankeboter och många bra bilder.

Emil och Emilia

Emil och Emilia är namn för samtliga manliga respektive kvinnliga chalmerister.

Emil Santén var en skojig herre som blev känd redan tidigt under sina studier. I Tofsen Nr 2 1973 står det i Emils dödsruna att "Hans fruntimmerstycke var känt, varför andra teknologer, som begav sig ut på staden för att göra bekantskaper med det motsatta könet, gärna begagnade sig av hans namn. Detta för att komma på bättre fot med damerna, bland vilka Emil redan var ett känt begrepp". Tofsen hävdar sedan i dödsrunan att detta är ursprunget till att manliga chalmerister kallas Emil.

– Tofsen

Kallemedaljen

Marskalkämbetet hämtar följande ur ett Facebookinlägg av Magnus Lindgren från år 2009, texten hör till bilder som går att ses på Marskalkämbetets hemsida.

Magnus Lindgren, från Elektrograbbar i Frack och grundare av Chalmers Studentkårs Marskalksämbete, presenterar Gerhard Ertl, 2007 års Nobelmedaljör i fysik med en Kallemedalj i Runan, Chalmers. Detta gjordes också självklart på flytande tyska, Mr Ertls modersmål.

"Gerhard thanks us and tells us how pleased his family will be, when he returns home with not just one, but two marks of honour."

Kopparbunken

Kopparbunken är ett gammalt högspänningslabb (idag finns där en klättervägg) som ligger i det sydöstra hörnet av Campus. Då studenterna vid elektro- och data-sektionerna fick höra att byggnaden skulle K-märkas smög de på natten innan beslutet om K-märkning skulle fattas till kopparbunken och målade dit Quarl Anka och Hacke Hackspett, sektionshelgon för respektive sektion. Dagen efter K-märktes byggnaden med Quarl och Hacke på. Därför går de nu inte att ta bort dessa bilder eftersom de måste bevaras tillsammans med resten av huset.

Kårhuset

När det nya kårhuset skulle byggas vände sig kåren först till Chalmers för hjälp med finansieringen, men högskolan var inte omedelbart redo att skjuta till pengar. Dock erbjöd sig Chalmers att matcha den summa som kåren kunde samla in från annat håll. Men i denna överenskommelse fanns inget tak för hur mycket Chalmers kunde bidra med. Kåren lade därför stor energi på att kontakta företag, gamla alumner och andra sponsorer som kunde tänka sig bidra till det nya kårhuset. Hur mycket som faktiskt samlades in har varit föremål för viss ryktesspridning och olika siffror har cirkulerat, men en ofta nämnd summa är 60 miljoner kronor. Chalmers var förståeligt nog inte glada över att behöva matcha denna summa men gick efter viss förhandling med på att hålla sitt löfte och sköt till ytterligare 60 miljoner. Med en finansiella grunden säkrad kunde kåren bygga det nuvarande kårhuset som sedan dess har varit Sveriges största.

Kårhusets ställning som Sveriges största har dock periodvis varit hotad. Ett tag var det tal om att KTH skulle bygga ut sitt gamla kårhus vilket i så fall hade berövat Chalmers kårhus titeln. Men några uppfinningsrika Chalmerister kom då på idén att begära att KTH:s gamla kårhus skulle K-märkas, vilket skedde, och därmed kunde KTH inte bygga ut.

Olgas trappor

Olga Boberg var städare på Chalmers från 1937, senare portvakt, och känd för att vara vänlig mot studenterna.

Det är nämligen så att Olga var portvakt på den tiden då Chalmers låg nere på Storgatan. Hon är beskriven som en "andra mor" då hon bland annat hjälpte dåtidens teknologer sy fast en knapp eller stryka en skjorta. Men hon tillät även fester ske i ritsalarna och ordna sovplats för Chalmerister som inte mådde särskilt bra efter en kväll av festande. Vidare var Tofsens redaktion och CCC:s verksamhet lokaliserade i hennes vardagsrum

– Tofsen

Så kom det sig att Olga, knappt någon kände till hennes efternamn, år 1959 valdes till hedersledamot i studentkåren. Det blev en självklarhet för chalmerister på utlandsresa att sända henne ett vykort. Då kunde det räcka med att adressera kortet, Olga, Chalmers, Suède eller rentav Olga, Sweden. Korten kom alltid fram.

– Chalma Mater

Vid en resa till tyskland upptäcktes en gatskylt med texten "Olgastr." (Olgastraße) som plockades ned och fördes med tillbaks till Chalmers. Där sattes den upp i trapporna som leder ned mod kårhuset. Därför heter trapporna idag Olgas trappor.

Ommöblering

Som ett nolluppdrag köpte en gång ett par studenter en begagnad parkbänk hos parkförvaltningen och börjar bära runt bänken på stan. De blir flera gånger stoppade av poliser som tror att bänken är stulen, men eftersom bärarna kan visa kvitto för inköpet får de varje gång fortsätta på sin vandring genom staden. För att undvika att mer av polisens tid ockuperas av denna företeelse går en patrull till slut ut på polisradion med att den grupp av studenter som kånkar på en parkbänk redan har kontrollerats och inte ska stoppas. Detta meddelande snappas upp av andra Chalmerister som tar tillfället i akt att ge sig ut på stan och bära runt parkbänkar.

Omskyltning

Under mottagningen 1974 passade några E-Nollan på att ändra skyltningen vid infarterna till Göteborg, genom att byta ut "Göteborg" till "Ankeborg". Detta ledde bland annat till att Göteborgs Turistinformations växel brakade ihop då många utländska turister inte längre kunde följa kartorna…

– HØK-16

[År] 2022 gavs boken Göteborg ut och innehåller Göteborgs samlade historia. En specialutgåva trycktes med namnet "Ankeborg" på omslaget och delades ut till kårens samtliga kommittéer under kommittéavslutningen innan sommaren 2022.

– Marskalkämbetet

Svärdfisken

Marskalkämbetet hämtar följande ur Rickard Wilson-Sällskapets monter i Volvofoajen. Tillhörande bild finns på Marskalkämbetets hemsida.

[År] 1959 var ubåten Svärdfisken till salu för 200 000 kr (skrotvärdet). En grupp från E-sektionen hade lagt ett anbud på 200 kr och anlände den 20 dec till Nya varvet för att inspektera ubåten. De mottogs av chefen för Göteborgs Örlogsstation i spetsen för en mängd officerare och visades högtidligen runt. Anbudet överlämnades, varpå kaffe intogs i officersmässen. Händelsen fick stor spridning i svenska media. (Att anbudet inte kunde antas var väntat – expeditionen var en strikt vetenskaplig förevisning av Chalmershumor)

Tågvagnen

Det finns flera versioner av berättelsen om hur tågvagnen kom till Campus. Enligt en källa skulle SJ vid ett tillfälle ha sålt äldre tågvagnar till andra operatörer till ett relativt billigt pris. Studenter vid Chalmers ska då på skämt ha samlat ihop tillräckligt med pengar för att köpa en vagn. Dock hade de efter köpet inget sätt att transportera eller förvara vagnen varpå saftiga avgifter väntade bara för att vagnen skulle få stå kvar på rälsen. Därför bad man kåren om hjälp och kunde så skänka vagnen till kåren som ordnade transport till Campus där den står idag.

Alternativt ska studentkåren vid sitt hundraårsjubileum ha önskat sig en ny festlokal för sina medlemmar. I första hand hade man velat ha en U-båt, men man insåg snart att detta var en orimlig önskan. Istället ringde kåren till SJ och förklarade sin önskan om en tågvagn varpå SJ vänligt erbjöd en vagn från 1963 som gått ur användning sedan ett par år tillbaks.

Unionsflaggan

Unionsfanan används då det under unionens tid studerade en stor andel norrmän vid Chalmers tekniska läroanstalt, som skolan hette på den tiden, och då unionen upplöstes 1905 var denna andel ca 40%. Unionens upplösande innebar mycket för relationen mellan svenskar och norrmän men framför allt att ett stort hinder för norrmän att studera vid Chalmers där de tidigare kunnat studera som om det vore ett norskt lärosäte. Av gemenskap beslutade den då ca 1 år gamla studentkåren att inte godkänna unionsupplösningen och har sedan dess fortsatt använda unionsflaggan istället för den svenska.

– Marskalkämbetet

Rent formellt har kåren fortfarande inte erkänt upplösningen av unionen med Norge.

Øhl-pipelinen

1959 förvärvade Chalmers Studentkår en aktie i dåvarande AB Pripp & Lyckholm. Chalmeristerna fick då tillträde till Pripps bolagsstämma och framförde där varje år kravet på en pipeline mellan Pripps och Chalmers kårhus. Chalmeristerna äskande blev en uppskattad tradition. När AB Pripps i början av 70-talet förvärvades av svenska staten till 60% (sedermera 75%) fick alla aktieägare utom staten och PRIBO/Beijer "maka på sig" och en hemställan till dåvarande finansministern Gunnar Sträng från Chalmers Studentkår avvisades. Han trodde inte att ledamöterna i Sveriges Riksdag kunde uppbåda tillräckligt med sinne för humor, vilket skulle möjliggöra ett beslut om försäljning av en (1) aktie till Chalmers Studentkår.

18 juni 1976 invigdes Pripps bryggerianläggning i Västra Frölunda. I sitt hyllningstal erinrade dåvarande kårordföranden om Chalmersaktien och uppmanade Pripps VD, Kurt Rydé, att åtgärda problemet. Han lovade på stående fot att bilda ett gemensamt bolag tillsammans med Chalmers Studentkår för fortsatt samarbete. 1 mars 1977 hölls konstituerande stämma i AB Fest-is, som då fick det nya namnet Aktiebolaget Ölbruket i Göteborg. Bolaget fick som uppgift att främja goda ölseder och gott ölbruk samt att vidareutveckla pipelineförbindelsen mellan Pripps och Chalmers.

Sedan aktieförvärvet 1959 har Chalmers Studentkår krävt att det ska byggas en pipeline för öl mellan Chalmers kårhus och dåvarande Pripps. Anledningen är att man vill säkerställa en kontinuerlig leverans av färskt öl. Byggandet har skett stegvis i etapper och idag kan an beskåda pipelinen i gamla Pripps lagerlokalers, på Geniknölen utanför kårhuset och i tapphallen på Carlsbergs bryggeri i Falkenberg. Under åren har pipelinen även dykt upp på en del märkliga platser runt om i Göteborg, såsom Nya Ullevi, Bergakungens biograf, Götatunneln, Slottsskogen och Aeroseum.

– Föreningen Ölbruket

Den vänligt sinnade stormningen av Carlsberg Sverige inleddes vid elvatiden med deltagande av såväl Chalmersbalett som Allianceorchester. Syftet var solklart men i praktiken ouppnåeligt även om ett rör för maltdrycker utifrån klimatperspektiv teoretiskt säkert är en mer hållbar lösning än alla dessa lastbilstransporter mellan bryggeriet och Sveriges andra stad.

– Alf Isemo, GP

I samma veva som Pripps invigde bryggerianläggningen i Västra Frölunda kom vörtpannan till kåren. Vörtpannan är en del av en kopparkittel från Pripps gama bryggerier som idag befinner sig innanför kårhusets entré från Teknologgården.

19 ton øhl

Den 4 augusti 1980 gick ett telefonsamtal till Chalmers Studentkår till enligt följande:
– Hej, det var från Skandiahamnen, ert öl har kommit nu! När kan ni komma och hämta det?
– ?????
– Ja, ni har ju 19 ton Carlsberg från England stående här. Vill ni vara vänliga att hämta det så fort som möjligt!
Hamnen hade nämligen mottagit en transport från E.S. Philips Ltd adresserat till "SS Port Chalmers" i Göteborg. Kårordförande var då tvungen att i förtvivlan ställa sig frågan
– Vem hade beställt allt detta öl?
Efter en hektisk tid kom Chalmers Studentkår fram till att ingen i kåren har gjort denna beställning, och senare visade det sig att varken Chalmers tekniska högskola eller Chalmers AB hade lagt denna beställning. Efter en del argumentation gick även då hamnen, antagligen rätt bittert med på att detta var fallet. Det visade sig därefter att en tjänsteman hade gjort ett enkelt misstag, efter att ha läst "Öl" och "Chalmers" tillsammans på sina papper drogs för snabba slutsatser, i själva verket skulle fartyget "SS Port Chalmers" ta över lasten.

– Tofsen

Upplevt eller uppsnappat av 255:or

Sånt som kanske mest intresserar oss 255:or och F:are.

Bokningssystemet

Systemet som användes för att boka Focus och Hilbert var ihopslängt av Spidera på en eftermiddag. Det bestod av ett Googleformulär som vid inskickning lade till en ny rad i ett kalkylark. Ett copy-paste:at skript lyssnade sedan på ändringar i kalkylarket och skickade ut bekräftelsemejl m.m. med hjälp av nätmästarens, Spideras ordförandes, Googlekonto. En dag råkade DP göra en manuell ändring i kalkylarket som fick formuläret att placera nya rader med kolumnerna förskjutna ett steg åt höger. Detta ledde i sin tur till att skriptet (som inte var så bra kodat) började mejla ut bekräftelsemejl till alla som någonsin bokat Focus eller Hilbert de senaste tre åren. Dessutom flaggade efter några hundra mejl Google detta som spam och blockade nätmästarens, tillika administratören över hela sektionens Google workspace, Googlekonto.

Bonusuppgifter

Limes är som bekant när man utan marginal blir godkänd på sin tenta. Potatis fick inte godkänt på mek:en. Men inte U heller. Det var nämligen så att examinatorn ansåg att bonusuppgifterna som studenterna instruerades att lösa hemma allt efter kursens gång var betygsgrundande, trots att detta inte angivits då kursen registrerades på Chalmers. Potatis som inte hade mycket till övers för bonusuppgifterna struntade därför i att lösa dem och hävdade därefter med rätta att detta inte borde påverka hans betyg. Examinatorn svarade då med att inte sätta något betyg alls tills uppgifterna var lösta.

Även andra årskurser stötte på samma bonusuppgifter i mek:en, men då även förankrade hos Chalmers. Under några år använde examinatorn verktyget OpenTA för att förmedla uppgifterna till studenterna. Dock fann några studenter att OpenTA inte bara förmedlade uppgifter, utan också svaren på dessa i klartext om man inspekterade nätverkstrafiken, vilket dock snart patchades. Andra övergick då istället till att använda MATLABs Symbolic Toolbox för att lösa problemen vilket resulterade i ohyggliga lösningsuttryck, ibland över tusen tecken långa, vilket inte var något problem då OpenTA inte ställde några krav på förenklingar. Denna platform var för övrigt utvecklad i samarbete med föreläsaren i mek-2 som för detta fick fakultetens pedagogiska pris vilket den stora mängd studenter som kuggade mek-2:an varje år fann något ironiskt.

Ett annat verktyg för uppgifter var det som förekom i elfältens "veckovisa webbfrågor". Varje student fick individuellt slumpade bonuspoänggrundade frågor via en webbapplikation skriven i PHP som inte hade stuckit ut i föregående sekel. Dock hade vid något tillfälle en vis gammelphadder listat ut att slumpalgoritmen hade en viss svaghet som därefter förmedlades ner från generation till generation: Servern använde innevarande tid i sekunder som frö till slumpalgoritmen. Därför samlades man varje vecka så många som möjligt i en datasal och räknade ner till att samtidigt starta testet så att alla fick samma frågor.

Chalmers är inte nördigt

Många icke-chalmerister hyser fördomen att Chalmers är nördigt, men bl.a. enligt Dragos själv är så alltså inte fallet.

Det finns ingen häst på Chalmers

Efter mottagningen ska nollan förhoppningsvis kunna hålla med om devisen

Det finns ingen hets på Chalmers

Däremot skulle det kunna finnas en häst. Som vi erfar i denna dokumentär är dock frågan mycket känslig.

Dåligt sätt att kugga

Alla som var med under coronaåren minns stressen när fem minuter återstod på tentatiden och man bad till högre makter att inskanningen och speciellt uppladdningen av lösningar på Canvas inte skulle bråka. Följande sanna historia måste vara något av det värsta man kan tänka sig i en sådan situation: Efter att precis ha avverkat hela tesen på sitt dunkla studentrum lade vår student sina lösningar under spisfläkten för att få bra ljus. Han scannade av första sidan med mobilen, men när han sedan vände sida upptäckte han att alla följande lösningsblad till hans förskräckelse nu var helt blanka. Han hade använd suddningsbart bläck, och restvärmen från spisen hade fått alla lösningar att försvinna ut i intet…

Expfys

Expfysen (eller IPT) är en oändlig källa till underhållande ankeboter. Nedan följer några exempel på sådana, utan att nämna namnet på någon av de inblandade…

Under en expfyslabb skulle kollisioner mellan metalldiskar studeras på luftbord. Dock var några av diskarna lite för tunga och skrapade svagt mot bordet. Hur kunde man minska diskarnas friktion mot bordet? Jo, med såpa förstås! Laboranterna insåg sitt misstag när luftbordet började blåsa bubblor ur vart och ett av de tusen hålen. Betänk även svårigheterna med att torka upp såpan ur alla dessa hål.

Ett annat år, men under samma labb fick några laboranter idén att som extrauppgift inte studera energiöverföring mellan diskar, utan mellan raketbränsle och en raket. De fick XP-verkstaden att bygga dem en liten raketmotor. Att brandvarnaren i labbsalen tejpades för visade sig nyttigt när hela rummet rökfylldes under det första av tre experiment som vart och ett avslutades genom att steg för steg släppa ut röken i korridoren i hopp om att inte trigga de optiska brandvarnarna utanför salen.

En annan episod utspelar sig utanför labbsalen, då några IPT-laboranter inser sitt behov av en platt yta att droppa vätska (av annat bestånd än vatten) på. Så sent på natten var det tomt i sektionslokalen Focus, och vad fanns inte där om platta glasskivor i form av ugnsglas? Man extraherade därför ett ugnsglas och tog det till ett trapphus i fysikforskarhuset där man från trettio meters höjd droppade vätska på glaset. Detta gick utmärkt tills dess att droppröret tappades och med nöd och näppe missade glaset. För denna episod nominerades upphovspersonen till en dumväst, men styret förbjöd nomineringen från att nämnas vid sektionsmötet då det var "för dumt".

Fysikhusets fanstång

F-sektionen ville ha en flaggstång för att hänga sektionsflaggan i, men då man ringde in till kommunen för att be om tillstånd att sätta upp en flaggstång fick man nej då det finns regler för var flaggstänger får och inte får sättas upp. Man kom då på idén att måla flaggstången svart och kalla den för fanstång, ty fanstänger finns det inga regler för. Därför är det ingen svart flaggstång på fysikhusets tak, utan en fanstång.

Den sanna historien bakom fysikhusets flagga och stång går att läsa i sektionsmötesprotokollet 1976-02-12:

Enligt punkt 2. [Tänk STORT!!! (helst större)] beslutades i rask takt att en flaggstång skulle uppsättas å Origohusets tak och att denna liksom flaggorna skulle vara stora. Hur går man då tillväga för att förverkliga dessa högt sittande planer? När de stora dragen klarnat, vilket de gjorde snabbt, konstaterades att en flaggstång behövdes! Då en rask blick i Telefonkatalogens yrkesdel gav vid handen att en tillverkare av dessa långa vita skapelser fanns i Partille togs bussen ut för att införskaffa en dylik tingest. Det som dock gav en något tryckande känsla var att en flaggstång av lämpliga dimensioner betingar ett pris av ~1000 Skr. Väl hos den välrenommerade flaggstångstillverkaren Strömblad i Partille lugnades alla oroliga känslor, ty efter en utläggning om fattiga teknologer fick vi F-teknologer inte en flaggstång, utan två!! (Begagnade, men dock.) Smolket i glädjebägaren var att vi var tvungna att frakta dem själva, men man kan ju inte få allt här i världen. Efter att i tacksamhet ha inhandlat en styck flaggstångsknopp konstaterades att en flaggstång inte går in i en buss, inte heller två. Varefter en hemresa företogs utan flaggstänger. […]

Innan det egentliga slutliga beskedet [om bygglov] hade kommit, hade emellertid tiden kommit till Valborg och infraktandet av själva flaggstängerna verkade angeläget. Det slumpade sig så att infraktandet skedde på själva Valborgsmäss, medförande at många förvånande (?) Göteborgare utmed färdvägen drog slutsatsen att två teknologer på en (hyrd) traktor med släp måste vara ett reklamjippo för Cortégen och följaktligen uppvaktade med div. frågor om densamma.

I början av maj erhölls också ett bidrag på 500 Skr som tillsammans med att välvilliga firmor hjälpte oss, gjorde att teknologerna på F betalade ung. 100 Skr för en flaggstång, vars material kom att kosta (normalpris) ca. 3000-4000 Skr.

Själva uppsättandet av fan- eller flaggstången blev till stor del utfört av nollan som del av ett nolluppdrag och bestod av hållfastberäkningar, införskaffande och transport av material, målning, borrning och svetsning.

Vidare trycker redogörelsen i samma mötesprotokoll på vikten av att flaggstången "INTE fick stå tom, varken i storm eller annat överflöd av väder". Detta var en explicit begäran från högskolan då annars norra Europas mest synliga flaggstång skulle kunna stå to på allmän flaggdag. Mycket riktigt inkom redan till nästa sektionsmöte klagomål från kansler i Patriotiska Studentförbundet Tradition och Framtid samt ledarmot i styrelsen för Föreningen Svenska flaggan då det ej flaggats på flaggdagar som sammanfallit med helgdagar, samt påpekandet att endast den svenska flaggan får hissas på statens byggnader.

Finger

Linuxkommandot finger visar information om en användare, och en 255:a bestämda sig för att göra en lek av detta genom att räkna antalet gånger någon kört finger mot dennes användare och visa resultatet i en scoreboard. Snart hade flera personer startat skript som loopade finger för att komma högst upp på scoreboarden. När det närmade sig tentaperioden bestämde sig en annan 255:a för att prokrastinera genom att försöka ta topplatsen i finger-listan, men hur skulle det gå till? Försprånget de andra tävlande hade var mycket stort. Han började med en vanlig loop, startad i screen så att skriptet inte skulle dö när man loggade ut. Dock fungerade detta inte alltid, och skriptet dog ändå efter ett tag. Hur löser man detta problem? Jo, skriptet kör sin loop, men efter ett tag startar det en kopia av sig själv på en annan dator så att det alltid finns minst en skriptinstans körande. Man inser dock snabbt efter att ha startat igång ett sådant skript att detta tillvägagångssätt leder till exponentiell tillväxt av antalet körande processer – en forkbomb. Hela denna olycka hade orsakats medans upphovspersonen var fjärransluten till skoldatorerna i DD, och denne upptäckte inte att något var fel förrän fjärrsessionen plötsligt bröts. Han försökte då fjärransluta till andra datorer i samma datorsal utan att lyckas. Nu hade vår 255:a en tanke om vad som hade hänt och sprang så in till campus för att se datorerna i person. I dörren möter han en phadder som säger att datorerna i DD är nere. Anledningen till att vår 255:a fick dumvästen var att han på detta svarade "Jag vet!".

Till minne av denna episod komponerades en vers till sången Solen. Det finns även en förklaring till raden "I morgon gör jag likadant" men det är en annan historia.

Förkylningsrisk

En dag fick Chalmers barockensemble en förfrågan: Kunde de med mindre än en månads varsel tänka sig att spela fyra timmar utomhus i ruskig höst på ett lastbilsflak fyllt med vatten som del av en musikvideoinspelning? Ensemblen försäkrades att allt var under kontroll. Att instrument och vatten inte går bra ihop behövde man inte oroa sig för, och mellan tagningarna skulle man kunna värma sig runt en brasa i ett oljefat. Dock avböjde ensemblen om inte annat med hänvisning till den föreslagna betalningen samt risken för förkylning.

Ifrågasättbar orienteringsförmåga

En 255:a bosatt på Olofshöjd visade prov på sin ifrågasättbara orienteringsförmåga genom att varje morgon promenera ned till Korsvägen för att därifrån ta spårvagn till Chalmers istället för att promenera den mycket kortare biten direkt till campus Johanneberg. Det hela upptäcktes när en annan 255:a följde med vår huvudperson till Willys hemma på Viktor Rydbergsgatan där denne brukade handla varpå han plötsligt stannade mitt på gatan och förtvivlat utbrast "Näe, det är inte så här nära!"

Infiltration

Under mottagningen ett år lyckades en 42:a få syn på en QR-kod som ledde till en Discord-guild (Discord-grupper är inte servrar, utan kallas mer korrekt för guilder) avsedd för Maskinnollan. Denna person spred sedan inbjudningslänken vidare till andra 42:or och 255:or som också tog chansen att gå med i guilden. Man tog sig namn som "Maskinälskaren", "Maskin <3 <3 <3", "Maskinavnjutare", "Maskin är gott och nyttigt", "Maskinbeundrare", "Maskinofil" (allt som allt gick omkring 20 fysikare med) och tog tillfället i akt att rollspela som maskinnollan. Nedan följer några exempel på konversationer mellan infiltratörer och maskinnollan:

(255:an som förvirrande nog kallar sig för Maskinist42 försäkrar att han verkligen försökte hjälpa till med uppgift 7.1 b, men inte hann göra den samma dag. Han blev mycket besviken när det visade sig att inlämningen inte kunde vänta tills imorgon.)

Efter någon tid uppenbarade sig en otrolig möjlighet:

Och till slut kunde den ultimata infiltrationen rapporteras tillbaks till 255 och 42:ans gemensamma Discord:

Matlagning

Maten på 255:s sittningar har ofta varit bra, men ibland väldigt, väldigt dålig. Under vissa perioder har man nästan fruktat att det låg en förbannelse över phaddergruppen då varje sittning inkluderat en rätt som var näst intill oätlig, från semlor till Napoleonbakelse. Men den värsta rätten som någonsin förekommit på en sittning är utan tvekan en nudelsoppa från tacksittningen 2022/2023. Tanken med rätten att involvera sittningsdeltagarna på en för 255 något radikal utmaning: Soppan var tänkt att vara mycket stark, och gästerna kunde tjäna poäng genom att äta upp, inte dricka av det som fanns på bordet (som också var starkt), eller genom att spela sten-sax-påse med sina bordskamrater. Problemet var bara det att soppan, som bl.a. innehöll många olika sorters peppar, chili och dessutom en ansenlig mängd vodka, faktiskt inte var särskilt stark utan bara obeskrivligt äcklig. Både konsistens och smak var av grus och den framkallade kräkreflexer hos nästan alla som försökte inta den. Man hade inte tidigare kunnat tro att en sådan soppa ens kunde framställas i ett vanligt kök. Som man förstår blev det efter sittningen en del soppa över och denna bevarades i en tvåliters läskflaska i ett skåp att visas upp vid andra sittningar under året.

Linuxintro

Då 255:an Von som nollan gick på en av sina linuxintro-labbar i KINSLS (just denna skulle handla om $\LaTeX$) dök labbhandledaren inte upp. Handledaren var känd för att vara ganska krånglig och obrydd. Men då ställde sig Von, som redan var bekant med $\LaTeX$, spontant upp och tog över föreläsningen och räddade labben. Efter denna dag lobbade kursdeltagarna för att Von skulle få fortsätta som labbhandledare nästa år, vilket han fick. För sina insatser i datorintrot tilldelades han senare även Guldäpplet.

Under linuxintron ett annat år ville en annan 255-nolla lära sig om bakgrundsjobb och redirects så provade därför kommandot

nohup yes > fil

men ingenting intressant verkade hända. Efter ett tag började dock datorn bli lite trög, så nollan tänkte logga in och logga ut igen. Efter en mycket utdragen utloggningsanimering försökte nollan logga in igen, men varje tecken tar lång tid att skriva. Efter ett tag kommer labbhandledarna och gör en norsk omstart.

Möjligtvis inspirerat av dessa två episoder infördes under några år en bonusfråga i linuxintron, tänkt för att de som redan hade ett gott grepp om linux inte skulle behöva sitta igenom den annars obligatoriska introduktionen. Frågan var formulerad som att förklara vad ett kommando gör. Kommandot i frågan var en obfuskerad forkbomb, så att om någon obetänksam student som inte visste mycket om linux försökte köra programmet för att se vad det gjorde skulle dennes dator dö en död som påkallade labbhandledarnas uppmärksamhet.

Nollanstädet

För länge sedan under nollanstädet av Focus under det att sektionslokalen höll på att byggas om kunder en 255:a inte hitta lampknappen för att släcka efter sig när städet var klart. Han hittade dock en öppen strömbrytare som han stoppade in sin penna i för att komma åt knappen inne i uttaget. Till och med 255:an Gustav som var vänd bort såg ljusblixten som följde, men alla var oskadda och ljuset i Focus slocknade, så slutet gott allting gott.

Prisma

Då 255:an Anka hade tråkigt en eftermiddag tänkte han försöka läras sig PostScript - det programmeringsspråk som används på skrivare för att beskriva layout på utskrifter. Anka kände dock inte för att börja med "Hello World", utan bestämde sig istället för ett bättre första program: En oändlig loop! För att inte få slut på PQ var Anka klipsk nog att inte placera loopen så att utskriften fick oändligt många sidor, utan istället en den del av programmet innan själva sidlayouten definieras. När detta skrivarjobb skickades till Chalmers utskriftssystem Prisma låste sig inte bara en printer utan hela Prismas utskriftskö och inga fler utskrifter skedde på Chalmers den dagen, samma dag som F hade en stor kvantinlämning.

Stor inlämning

En F-student skulle skriva ut sin EP-labbrapport på 15-20 sidor i samma veva som man skrev ut planscher för muntliga presentationer. Så kom det sig att studenten fick vänta ovanligt länge innan skrivaren började spotta ur sig det första arket, och när det till sist började matas ut insåg studenten till sin fasa att utskriften påbörjats i A1-format. I sin skam lämnade han skrivarrummet och gick därifrån medans utskriften fortsatte.

Då nästa grupp skulle skriva ut sin rapport upptäcktes bunten med A1-papper vilket ledde till en dumvästnominering. Till utdelningen av dumvästen hade examinatorn i EP-momentet bjudits in och godkände rapporten, som rent innehållsmässigt var välskriven, med en jättestor signatur på förstasidan.